Trollskogen på påskaftonsdagen

Så kom äntligen dagen. De senaste två dagarna hade det lite oväntat börja snöa här i stan så det fanns en gnutta osäkerhet över om vi skulle bli insnöade och behöva leva på nudlar i två veckor framåt eller ej. Dock så visade det sig när jag vaknade i morse att så ej var fallet och en timme senare så satt jag, Johan, Sanna, Dollar samt Ernstson i min passat på väg upp till norra Öland. Det blåste sjukt mycket och det var även sjukt kallt! Trots detta så var det trevligt men personligen så hade jag hoppats på lite mer snö.. Men man kan inte få allt här i världen...alltid..


Efter att parkerat bilen och gått genom skogen för att komma fram till östkusten på Öland så slog det oss att det blåser ganska kraftigt. Notera riktningen på snöflingorna samt riktningen som fluffen på Sannas mössa pekar... Jag är ingen vädergubbe men det var ett antal meter/sekund och kulingar...


Kanske någon sorts grill-grejj från sommarens varma, vindstilla dagar...


Vågorna var höga. Dock så fångade jag inte så höga vågor på detta kortet men de fanns där! Tro mig...


En sommardag med +30 grader ute och svaga vindar som svalkar ner en vore perfekta tillfället att sitta på fikabänken som syns långt borta. Nu? Nja, det kändes som -30 grader....


Vi nådde fram till skeppsvraket där många ristat in sitt namn och årtal. Någon med initialerna R och M var där 1977 (antar att det är 1977)...


Självklart så var jag tvungen att denna gången lämna ett spår av mig.


Hela familjen samlad: Johan, Sanna och $.


Om man inte visste varför det här skeppet förliste så kan man nog se orsaken i bakgrunden till vänster. Ganska hårt väder med höga vågor...


Innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen så hälsade vi på kossorna som stod och åt hö ute i en närliggande hage. Efter att ha lockat på dem, som med hundar, så började de komma fram sakta men säkert. Först på plats var denna tjuren med flinten. Antingen var det en påbörjande flint eller kanske ett horn som börjat växa på fel ställe?


Sanna tyckte denna kalven var ganska fin för den var vit-spräcklig i ansiktet och jag kan bara hålla med. Det såg ganska "gulligt" ut...


Sakta men säkert så började fler och fler smyga fram mot oss. Det gick inte fort men så fort en tog ett steg framåt så kom de andra efter. Efter ett tag visade det sig att de var mindre intresserade av oss människor och istället mer intresserade av Dollar (Johan och Sannas hund). I bilden ovan så sitter Dollar precis till höger i utkanten av bilden.. Ja, följ blickarna från kossorna så ser ni.

Trevlig utflykt, nästa utflykt blir kanske Horsö? Vem vet...