Dagen D

Med betoningen D som i ordet "Dop" och då också Kevin himself som fick huvudet badat framme hos prästen.

Det finns en tradition i min släkt att alla barn som döps ska använda den dopklänningen som, jag tror det är, min mammas farmor har gjort för många många år sedan. Kevin var inte den som kom undan utan fick spendera förmiddagen iklädd klänning.


Ett snabbt ombyte i kyrkan. Som kompensation till att han behövde ha en klänning så pyntades han med ett blått fint band.

Cirka 3-4 minuter in i själva gudstjänsten så blir han "lite" ledsen och gråter en skvätt i några minuter. Det är nu man märker hur bra resonans det är inne i en kyrka och hur lite röststyrka det krävs för att överrösta en präst som pratar i mikrofon. Han passar även på att kräkas lite, nästan lika mycket som i de roliga filmklippen i Americas Funniest Home Videos så jag fick springa och hämta papper på toan. Sen att det kom på klänningen och han därmed inte luktade rikigt lika mycket baby som innan är en annan historia.

Kanske han skrek för han mådde illa, för en stund efter det så chillade han och sov. Han sov hela tiden jag höll honom framme hos prästen men när han skulle blötas på huvudet så blev han "lite" ledsen igen men han blev tyst när prästen höll upp honom och visade alla i kyrkan. Det var lite kinkigt efter det men han lugnade ner sig och sov ganska länge i min famn.



Efter gudstjänsten var över så var det lite småkinkigt..

...men det gick över när alla stod och tittade på honom och skrattade. Sen bar det av till Kulltorp för mat och socialt umgänge.

Jag är nu officiell God Father och mycket stolt över det.
Jag gav honom ett bankkonto med lagom mycket pengar på som får ligga orört tills han fyller 15. Tanken är att räntan ska ha gjort sitt då och att han kan köpa finaste moppen ever!